torsdag 22 december 2011

Både begriplig och lovvärd satsning på KBT

Regeringens satsning på enbart kognitiv beteendeterapi (KBT) vid psykisk ohälsa är obegriplig, skriver företrädare för en annan, just nu inte lika gynnad, psykoterapeutisk riktning på SvD Brännpunkt. Jag förstår att det kan framstå så för dessa företrädare för psykodynamisk terapi, en inriktning för vilken pengakranen har stått öppen i decennier utan något som helst krav på dokumenterad nytta som motprestation. Och någon sådan dokumentation finns inte heller, vid någon av de psykiska störningarna, av vad jag kan läsa ut av två auktoritativa forskningsöversikter (1, 2).

För KBT däremot är nyttan väldokumenterad vid ett flertal psykiska ohälsotillstånd. Det gäller inte minst vid ångest och lätt till medelsvår depression, där KBT sedan förra året är den typ av behandling, vid sidan av läkemedel, som Socialstyrelsen därför i första hand rekommenderar i sina nationella riktlinjer för hälso- och sjukvården.

Tyvärr har sjukvården, på grund av långdragen kompetensbrist, svårt att erbjuda KBT i den utsträckning som är önskvärd. Socialstyrelsens granskning av den psykiatriska öppenvården som genomfördes i slutet av 2009 visade, att i genomsnitt endast 27 procent av patienter med ångest- eller depressionsdiagnos erhåller KBT, med stor variation mellan landstingen (se figur nedan). Och då är inte primärvården inräknad, där andelen gissningsvis är ännu mycket mindre.

(Socialstyrelsen 2010-6-6, s. 56)
Mot den bakgrunden är det inte bara högst begripligt utan också mycket lovvärt att regeringen nu gör vad den kan för att åstadkomma en förändring. Att sjukvården sedan tycks förslösa en stor del av de inom rehabiliteringsgarantin anslagna medlen på annat än regelrätt KBT är verkligen beklagligt. Men är det verkligen regeringen som vi skall lasta för det?     

1. Chambless DL, Ollendick TH. Empirically supported psychological interventions: controversies and evidence. Annual Review of Psychology. 2001;52:685-716.
2. Nathan PE, Gorman JM. A guide to treatments that work. Third ed. New York: Oxford University Press; 2007.