lördag 16 juli 2011

Pojken och mannen

Just som jag, lustigt nog, under bilfärden tänker över debatten om att förskolan inte tillräckligt motverkar traditionella könsroller, får jag syn på den lille krabaten, inte många år gammal, som hukande över styrstången för att minska luftmotståndet trampar sin näpna lilla cykel för allt vad tygen håller nerför backen på cykelbanan, helt uppslukad av sin jakt efter den hisnande farten. Försöker han kanske också tävla med mig, med den stora bilen som glider förbi på vägen bara några meter vid sidan om? Jag ser mig oroligt omkring efter föräldrar eller äldre syskon, men några sådana syns inte till. Och inte några andra heller, att imponera på, att ta efter, att försöka leva upp till. Där är bara denna pojke som på egen hand, lika lustfyllt som otvunget, följer ett givet spår, som mäter sina egna krafter, som i sin lek på liv och död sträcker sig efter oupphinnelig snabbhet. Vem vill förmena honom detta? Vem har rätt att vilja förmena honom detta?