torsdag 20 januari 2011

Kan pedofili botas?

Kan pedofili botas? Den frågan ställs av Jan Josefsson efter Uppdrag gransknings program Den nye grannen. Svaret på frågan är entydigt: Nej, det finns inget som tyder på att en sådan sexuell läggning skulle kunna gå att förändra, lika lite som det går att förändra homosexuell och heterosexuell läggning. Det säger åtminstone en av de främsta kännarna på området, Michael C. Seto vid University of Toronto, Canada (1).

Det finns heller inget behandlingsprogram för pedofili som har den ambitionen. Målsättningen är istället att med psykologiska medel försöka öka personens kontroll över sina sexuella impulser, ytterst naturligtvis för att förhindra sexuella övergrepp på barn. De pålitliga utvärderingar som hittills har gjorts av sådana behandlingsprogram tyder dock tyvärr på mycket svag om ens någon framgång.

Inte heller farmakologisk behandling med antihormonella medel är särskilt verkningsfull. Här finns bland annat problem med följsamhet i behandlingen och det är inte ovanligt att personer helt enkelt vägrar en sådan behandling. Kirurgisk kastration är inte heller någon patentlösning; vissa män behåller trots ett sådant ingrepp erektionsförmåga, och alla kan, även efter kastration, naturligtvis ägna sig åt sådana övergrepp som inte involverar penis. Det bör också påpekas att det finns kvinnliga pedofiler, även om det är ovanligt.

Här finns således ett stort behov av forskning och utveckling. Preventiva åtgärder, såsom att informera barn om var gränsen mellan acceptabel och icke acceptabel beröring går, och vad man som barn skall göra om någon överskrider den gränsen, är naturligtvis också viktigt. Andra exempel på preventiva åtgärder är program som ute i samhället försöker ge stöd och yttre kontroll till personer med pedofil läggning, med varierande framgång.

Hur rädd bör man vara för pedofiler? 

Psykiatriskt definieras pedofili som ett bestående sexuellt intresse för barn yngre än pubertetsåldern, som antingen tar sig uttryck i sexuella fantasier, begär, tankar eller beteenden. Pedofili kan alltså diagnosticeras utan att personen ifråga någon gång har haft sexuell kontakt med ett barn, på samma sätt som heterosexuell eller homosexuell läggning kan bestämmas hos personer som lever helt i celibat. Sannolikt förekommer en pedofil läggning hos högst 5 % av (den vuxna) befolkningen, men det exakta talet är av naturliga skäl svårt att fastställa.

Av allt att döma är det en liten minoritet av personer med pedofil läggning som begår handlingar som bedöms som sexuella övergrepp. Men bland dem som faktiskt har begått sådana övergrepp anses återfallsrisken vara stor. Risken för övergrepp anses också vara förhöjd hos pedofiler som tidigare begått brott av annat slag, som har antisociala tendenser, som missbrukar alkohol eller narkotika, eller som har liten respekt för rådande normer och lagar i allmänhet.

”In contrast", skriver Seto (1, p. 398), ”one would predict that pedophiles who are reflective, sensitive to the feelings of others, averse to risk, abstain from alcohol or drug use, and endorse attitudes and beliefs supportive of norms and the laws would be unlikely to commit contact sexual offenses against children.”

Vi får hoppas att det är så.

1. Seto MC. Pedophilia. Annual Review of Clinical Psychology. 2009;5:391-407.