"Flickor lägger ner mera tid, arbete och engagemang i skolarbetet [än pojkar]. Här finns förstås en viktig förklaring till betygsskillnaderna [mellan flickor och pojkar]. Hur begåvad man än är, måste man också läsa på, anstränga sig att förstå och lägga ner tid på att lära sig." Så skriver Anna Ekström, ordförande i delegationen för jämställdhet i skolan, i debattartikeln Könsroller begränsning i skolan (SvD Brännpunkt 2011-01-10).
Att flit och självdisciplin utgör de viktigaste faktorerna för framgång i skolan, och i livet i stort, har bekräftas i studier av särskilt begåvade barn. En av de viktigaste och längsta av dessa studier inleddes redan 1921 av den amerikanske psykologen Lewis Terman (1877-1956), som också var en av de stora inom intelligensmätningsområdet.
Terman följde cirka 1500 barn, både pojkar och flickor, från barndomen och framåt. Samtliga barn hade en intelligenskvot som låg inom den högsta procenten av intelligensfördelningen och var alltså från början begåvningsmässigt helt jämförbara.
När andra forskare långt senare jämförde de 100 mest framgångrika med dem som det gått sämst för i Termans kohort fann man, att de mest framgångrika individerna hade odlat sina intressen, varit ambitiösa och social aktiva, och blivit uppmanade därtill av sina föräldrar, medan de minst framgångrika mer eller mindre bara tagit dagarna som de kommit. Dessa resultat ligger också i linje med andra och senare liknande studier.
Flit och självdisciplin har alltså ett långt starkare samband med skolprestationer än vad begåvningsmått i termer av intelligenskvot har. Om nu flickor i allmänhet är mer flitiga i skolan och har mer självdisciplin än pojkar, och denna skillnad går att hänföra till skillnader i könsroller, såsom delegationen för jämställdhet hävdar, vore det kanske av värde att försöka förstå vad i den kvinnliga könsrollen som kan ge dessa positiva karaktärsegenskaper. En sådan kunskap kanske även pojkar skulle kunna dra nytta av.
Tyvärr kan jag inte se att delegationen för jämställdhet i skolan har ägnat så mycket tankar åt den positiva aspekten. Skillnaden förklaras framför allt i negativa termer; pojkar är oftare än flickor offer för en ”antipluggkultur”. Och så hastar man vidare till områden där flickor på något sätt har det sämre än pojkar, till områden där flickor på något sätt inte lyckas vara som pojkar.
