torsdag 20 januari 2011

Den gode psykologen

- I thought [säger den något förbluffade klienten till sin psykolog] you psychologists were in the business of promoting positive thinking.
- We are [invänder psykologen] in the business of promoting accurate thinking.

Dialogen är hämtad ur Noam Shpancers överraskande intressanta, välskrivna, gripande och bitvis mycket roliga debutroman The Good Psychologist (Henry Holt, 2010, s. 84) och uttrycker i ett nötskal romanens centrala tema: hur man kan lyssna, reflektera och lära sig tänka korrekt om sig själv och livet i stort ur psykologisk synvinkel. Den gode psykologen (vars namn man aldrig lär känna) är i denna historia, likt Shpancer själv, en medelålders psykolog verksam både som universitetslärare och som privatpraktiserande psykoterapeut med inriktning på ångeststörningar.

Allting börjar när psykologen en eftermiddag sitter i sitt mottagningsrum, med armbågarna på bordet och med ansiktet begravt i sina händer och önskar att hans nya patient, inbokad till klockan fyra, inte skall dyka upp. Vanligen bokar han inte in några besök senare än klockan tre. Men i det här fallet har han gjort en eftergift:
Her voice, cheerless and scattered like a motel room abandoned in haste, raised a vague curiosity in him. Small concessions, he likes to tell his clients, are like pocket change: it’s what most of us have to work with, in the final analysis. Our small change is our daily habits and routines, our everyday, and the measures of one’s life emerges, in the final analysis, from the sum of these everydays.
Och, som man naturligtvis anar direkt, blir denna patient, som inte alls uteblir, och hennes bekymmer en av huvudtrådarna i romanen, tillsammans med ett lika kärleksfullt som konfliktfyllt förhållande mellan psykologen och en kvinnlig kollega. Dessa båda relationer löper inte bara parallellt i romanens yttre handling, utan bildar också vad vi psykologer brukar kalla en parallellprocess, det vill säga psykologiska processer vars inte fullt medvetna men snarlika motiv och bevekelsegrunder kan interagera med varandra i en psykoterapi. Sådana processer, när de äger rum mellan patient och terapeut, kan leda till betydande problem i behandlingsförloppet, vilket också sker här, skildrat på ett realistiskt, trovärdigt och fascinerande sätt.

Jag skall inte avslöja mer av handlingen eftersom det här är en roman som lika skickligt som en deckare bygger på spänningen i vad som händer härnäst, med den stora fördelen framför deckaren att man här också får lära sig vad det kan innebära att verkligen tänka korrekt i psykologiska sammanhang. Låt mig i alla fall nämna en ingrediens i ett sådant tänkande och som denna roman så utomordentligt bra gestaltar nödvändigheten av: befrielsen från barndomens falska tyranni, här förklarad under en föreläsning för studenterna på universitetet:
   - This fundamental maxim, that the child is the father of the man, as Wordsworth said, is a blight on psychology and an obstacle in therapy. This idea, fundamental to Freud and his followers, … seeps and invades the therapy room, where both the psychologist and the client have convinced themselves that the key to now is in the distant part, and the more distant the past the greater its power. Like a fantasy of a foreign land, far away and hence exotic and alluring, childhood too tempts us to seek in it the keys to our present-day turmoil       
The psychologist stops, takes a deep breath, and leans against the computer desk. The class stares at him silently.
   - So what are you saying, the pink-haired girl asks finally, that childhood is not important?
   - Important, yes. Decisive, no. Informative, yes. Determinative, no. And here the good psychologist must be doubly cautious, because the client is bound to walk into the office already loaded with this particular narrative: the key to my trouble now lies in my experiences then. And the temptation is great to give the client what he wants, support his assumptions, buttress his worldview, which is after all a psychological worldview (s. 176-77).
Bevare oss för sådana psykologer i vars händer det aldrig är för sent att få en olycklig barndom. Låt oss hellre sätta vår tilltro till dem som vid behov kan hjälpa oss att nå ett lyckligt och fullödigt liv oavsett hur vår barndom en gång såg ut. The Good Psychologist ger en mycket läsvärd och trovärdig skildring av hur en sådan psykolog och en sådan psykoterapi kan se ut. Rekommenderas varmt, och väl värd en översättning till svenska.