torsdag 9 december 2010

När koldioxidhalten stiger vädrar psykologer morgonluft

– De riktiga bovarna har lyckats ganska bra med att få oss som privatpersoner att bära ansvaret för miljön på våra axlar, säger psykologen Görel Hedtjärn, som känner sig upprörd över att klimatfrågan hela tiden hamnar i knäet på oss som individer (SvD Idag 101207). Det är en berättigad känsla som jag tror många av oss delar. Tyvärr har väl SvD Idag med sina artiklar om klimathotet snarare bidragit till än motverkat den tendensen, och det har man gjort till stor del med hjälp av psykologer. Ironiskt nog.

Huruvida den globala uppvärmningen är ett faktum eller ej är nu, åtminstone tills vidare, avgjord. Det är då naturligtvis många som tävlar om såväl inflytande på den fortsatta inriktningen och om de enorma anslag för forskning och utveckling som nu skjuts till världen över för att motverka klimatförändringen. Bland dessa hittar vi också världens största och mest inflytelserika psykologorganisation, American Psychological Association (APA).

I sin nyligen offentliggjorda policyrapport (1), som flitigt och tämligen okritiskt citerats av SvD i artikelserien om klimathotet (t ex SvD Idag 101209) slår APA fast, att den av människan påverkade klimatförändringen ytterst går att återföra på beteende- och livsstilsmönster på individnivå. Beteendeförändring på den nivån blir då följaktligen en av de avgörande nycklarna till problemets lösning, något som – surprise, surprise – psykologer sitter inne med den främsta kunskapen om. Den här bilden har man framgångrikt lobbat för i USA under de senaste åren och budskapet sprids nu vidare världen över via massmedia.

Jag betvivlar inte att APA:s medlemmar är lika oroade som andra över klimathotet och att man i sak är inriktad på att göra vad man kan för sakens egen skull. Jag betvivlar inte heller att mycket av det som nu sägs och föreslås av APA i frågan både är välunderbyggt och klokt. Det hindrar inte att man samtidigt utnyttjar frågan för att försöka stärka psykologers inflytande i amerikansk samhällspolitik, vilket är uppenbart att man gör. Den psykologiska vetenskapen får inte tillbörligt erkännande, varken av allmänheten eller av politiker, skriver Alan Kazdin som ordförande för APA, och konstaterar harmset att psykologi inte tillmäts samma betydelse som fysik och biologi när det gäller att bevara och stärka den amerikanska ekonomin och ledarskapet i världen (2, s. 341):
Psychology is off that list and on the list with other disciplines such as philosophy and English. Astounding! The American Competitive Initiative [designed to ensure that the United States retains economic and leadership strength in the world] is about education and learning, about training a work force, and about evaluating programs designed to improve American competitiveness. Ironically, these are pivotal topics and strengths of our science. Our science has direct implications for making our country competitive as well as for addressing a swath of other critical issues including, but going well beyond, fostering a sustainable environment.
APA hoppas nu att klimatförändringen är just den fråga som är tillräckligt stark och bärkraftig för att också kunna lyfta den psykologiska vetenskapens anseende och inflytande, förutsatt naturligtvis att man lyckas övertyga omvärlden om att denna vetenskap om hur och varför individen känner, tänker och handlar, verkligen kan göra en skillnad för klimathotet. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att man särskilt betonar individens betydelse och ansvar för miljön, och gärna vill få också alla andra att se det så. Och något fel på självkänslan är det då inte att döma av Robert Gifford, en av huvudförfattarna till APA:s policyrapport (3, s. 279):
Because much in the way of needed change will occur (or not) at the level of individual citizens, … psychologists … must … tell the economists, technologists, and climate modelers what psychology can do. The climate scientists are merely the messengers, the technologists merely make machines, and the economists still think largely in terms of pricing. Without the help of psychological science, these disciplines, although valuable in their own ways, will not be able to ameliorate the impacts of climate change.

1. Amercan Psychological Association. Psychology and global climate change: Addressing a multi-faceted phenomenon and set of challenges. Report of the American Psychological Association Task Force on the interface between psychology and global climate change. Washington, DC: APA; 2010.
2. Kazdin AE. Psychological science's contribution to a sustainable environment. Extending our reach to a grand challenge of society. American Psychologist. 2009;64:339-56.
3. Gifford R. Psychology's essential role in alleviating the impacts of climate change. Canadian Psychology. 2008;49:273-80.